P-O heter jag och brinner för apologetiken, missionen och att se människor växa och utvecklas i sina respektive gåvor! Mitt motto är att inte jämföra den egna idealiteten, med den andres extremitet och genom det kunna vara både sann mot mig själv – samtidigt som jag är öppen för andra!
Det jag brinner mest för är att få vara med och utrusta församlingen med en tro som kan bära dem genom livets alla skeden, även då våra syskon vandrar genom dödsskuggans dalar. Framförallt så känner jag lite extra för gruppen unga vuxna och tonåringar på grund av att jag själv var nära att försvinna från församlingen i den åldern och bli ett så kallat ”Gudsbarnbarn”. Ganska snart efter att jag återvände till frikyrkan efter 10årstid började jag intressera mig för dem som i likhet med mig gled ifrån i de äldre tonåren. Ett engagemang som jag under åren som verksamhetsutvecklare på Bibeln Idag fick möjlighet att fördjupa mig i genom kampanjen #härförattstanna. Ett projekt där jag tillsammans med Olof Brandt undersökte vilka framgångsfaktorer som varit viktigast för dem som stannat kvar i församlingen.
Projektet landade i att vi identifierade två grundstenar och åtta byggstenar för ett livslångt lärjungaskap. De båda grundstenarna är en församling som jobbar med hela familjen och bidrar med verktyg för att göra det hopp som bär oss verkligt även i vardagen. Den andra grundstenen är generationsövergripande relationer i församlingen. Till detta tyder kartläggningen på att vi även behöver lägga byggstenarna: goda förutsättningar för organiska positiva vänskapsrelationer, skapa plattformar för andliga milstolpar, finnas med och gemensamt fira avgörande höjdpunkter i varandras liv, mentorskap genom andlig vägledning, delaktighet i den stora församlingens arbete, en församling som reagerar med medkänsla på sin omgivning, en naturlig vardag med Jesus och att finna sin egen plats i Bibelns stora berättelse.
Pastoralidentitet och kallelse
Min pastorala kallelse bottnar dels i en missionell lidelse för den omkringliggande sekulära majoritetskulturen. Men främst för en omsorg för de inom vår egen frikyrkokultur som inte känner sig hemma, inte har funnit sin plats eller på grund av subkulturella orsaker riskerar att glida bort från oss när de når den kritiska ”unga vuxna”-tiden. Jag tror därför att den viktigaste uppgiften för en pastor är att förmedla Guds villkorslösa kärlek till individen och tydliggöra att Gud alltid är med dem. Finna en väg bort från tomma identitetsmarkörer och skapa en gemensam känsla av:
Kom som du är – bli som Jesus!
Jag tror på skapande av små överlåtna gemenskaper där vi kan mötas som syskon utanför den glättiga ”allt är bra”, ”upprätthåll fasaden utåt” och ”gud välsigne dig” mentaliteten som jag tyvärr uppfattar som normerande vid kyrkkaffet och dem mer ytliga kontaktplattformarna i församlingsrörelsen. Jag tror att vi genom att verka för en mer familj- och släktliknande social öppenhet med varandra där vi äter, samtalar och på andra vis umgås med varandra och så att säga delar liv – delar tro, åter kan bli en centripetal kraft. Där vi bara genom en sådan gemenskap blir attraktiva i andra människors ögon. Man ser att vi lever som vi lär och inte är dem moralistiska elitister, som människor inom den sekulära majoritetskulturen ibland ofta uppfattar oss som.
Tron och överlåtelsen till evangeliet och efterföljelsen är det som håller oss samman, inte hur vi klär oss, vilken musik vi lyssnar på eller intresset för innebandy och fotografering!
Personligt
Jag är uppväxt i Svenska Missionsförbundet där min mamma, mormor och morfar var verksamma under hela sina liv. Men på grund av interpersonella relationer och utbud av ungdomsverksamhet började jag i mellanstadiet gå på Smyrnaförsamlingens VIPS-träffar istället. I Pingströrelsen växte och utvecklades sedan min tro upp till slutet av högstadiet då vi flyttade till Gävle. Jag träffade aldrig på några kristna vänner där vilket gjorde att min kontakt med kyrkan avtog, men utan att tron gjorde det.
Åren gick och jag skapade mig ett liv inom politiken med enbart dem sporadiska kontakter, med den kristna kommuniteten som förmedlades genom släkt och familj. Så när hela min familj; morfar, hund, mamma och mormor gick bort inom loppet av ett år och jag dessutom bröt upp med min dåvarande flickvän landade jag i en mörk värld, där mitt hem gick från att vara ett vackert kärleksfullt kristet hem, till ett helvetteshål. Proppat till bredden av manipulativa och destruktiva människor som under föresatsen om omtanke och vänskap förgiftade hela mitt liv, mina tankar och berövade mig på all min självkänsla, lurade av mig de pengar familjen lämnat efter sig, förstörde mitt hus så att det är nära att rasa ihop. Detta fyllde mitt liv med ett ogenomträngligt mörker där varje morgon var en plåga.
Men så efter att detta pågått i ungefär ett år befann jag mig på kyrkomötets första session i Uppsala där jag mottog en utmaning från Gud som i korta drag innebar att jag skulle följa missionsbefallningen och agera på ett vis som tidigare utgjort min livsnerv med som också berövats mig under mörker-åren. Genom att jag följde uppmaningen så kom den helige ande över mig och jag befriades från allt det som hade utlösts av min familjs bortgång. Jag berättar gärna mer om både tiden innan, under och efter denna för mig livsförändrande upplevelse under kyrkomötets sista natt första sessionen 2011, vid ett personligt möte. Det viktiga är dock att händelsen var startskottet för en rad händelser där jag vägledd av guds röst gick från att kräla under både människor och demoner till att återigen börja leva, andas och känna guds fulla välsignelse i mitt liv.
En välsignelse som under våren 2012 förde mig tillbaka till Pingst- och sedermera Evangeliska Frikyrkan för att under en tid med en helt ny kraft att vittna om tron som en segerkraft och den helige andes beröring. Jag hade varit ner i helvettet på jorden och kommit tillbaka igen, blivit avplockad allt det som då gav mitt liv mening.
Lämnad självmordsdriven, utblottad och krälande. Men tack vare guds försyn och att jag återigen började lyssna till hens röst fick mitt liv mening igen. Min ekonomi ordnade upp sig, min hälsa blev återställd, min boendesituation kom under kontroll, välsignelsen av att ha kunnat få bejaka min barndoms pastorsdrömmar och framförallt, så gifte jag mig med en fantastisk kvinna som där och då motsvarade alla mina drömmar om min ideallivspartner och mycket mer.
Hon var under flera år ansvarig för gatuevangelisationen, ungdomsrådet och Jesus-bussen i Gävle där vi träffades våren 2012, utöver det så bran hon för barn- och ungdomsverksamheten – där hela hennes familj under hela livet varit engagerade i Royal Rangers…
…men, efter en sjukdomsperiod med felmedicineringar och personlighetsförändringar som följd drog hon sig undan församlingen och började förakta mig. Så när hon hösten 2019 önskade skilsmässa gav jag till slut upp och tillmötesgick motvilligt hennes önskemål, något ni kan höra mer om i Kristna Dejtingpodden:
Under åren på Örebro Missionsskola byggdes såväl självbild som självkänsla åter upp och jag blev helt helad från det som då varit. I och med att ställas inför att för andra gången förlora min familj utlöstes ett trauma liknande det jag hade upplevt exakt 10 år tidigare. I kombination att min dåvarande bästa kompis sjönk allt djupare in i alkoholism och bitterhet över att jag hade hindrat honom från att avsluta sitt liv några år tidigare famlande jag i mörkret igen. Vilket jag berättar mer om i ett samtal med Jimmy Patring, ett samtal om vikten av att denna gång göra en upprensning i mina sociala nätverk. Slutligen överge och lämna de personer i mitt liv som befunnit sig i mörkret och destruktiviteten så länge att de börjat älska det.
Jag har alltid tagit en stolthet i att umgås med människor utanför normen, sargade människor med andra livs- och världsåskådningar än min har välkomnats till mitt hem och liv med öppna armar. Men, vid denna tidpunkt kvävde denna öppenhet mig och jag påbörjade en process av att i stället söka mig till likasinnade.
Ett nytt kapitel i livet
2020 blev ett omtumlande år, gamla relationer avslutades och nya slog ut i blom.
…fortsättning följer!
Om ni följer länken kan ni höra mig predika och leda lovsång i Oskarshamns Pingstförsamling:
Lärjungaskapets treenighet, predikan och lovsång med P-O Flodström (160501)